dbd

Regel nummer ett när du kokar gröt, mjölken kokar alltid över om du vänder ryggen till. Det spelar ingen roll hur ofta du kollar, för just när du inte håller koll, ja då smäller det.

Regel nummer två, du lär dig aldrig av dina misstag. Jag skulle ju bara mäta upp grahamsgrynet?

Regel nummer tre, det kokar alltid över när du låter blicken hamna på gröten igen. Varje gång. Och man skriker (tyst, för det är ju morgon) neeeeeeeeeeeeeej!


Då var den måndagen förstörd. Brödet var ju slut. Lösning? Knäckebröd.

Sen hem snabbt och laga till en lunch. Vänta lite, jag brände ju mjölken, jag kan ju inte laga mat? Lösning? Knäckebröd

Fortsätta studierna till fem, komma hem, dödstrött och hungrig. Lösning? Inte fan blir det knäckebröd i alla fall.

Pizza är jättenyttigt. Jag lovar..

Jag har en riktigt tråkig bok på 900 sidor som kurslitteratur.

Varannan sida innehåller ett citat, för att läsningen ska bli lite "roligare". Vilket det sällan blir, man lägger hellre ner energin på att läsa det som man har nytta av att läsa.

Men, mitt upp i allt på sidan 211 kommer citatet:

"The great art of learning is to understand but little at a time" - John Locke

Men shit! Boken kanske inte är så torr ändå, den citerar ju en karaktär ur lost!

Ofta.

En snabb googling, och det visar sig vara en filosof från 1600-talet...

Tog äntligen steget och gick ut och sprang nyss. Riktigt dåligt av mig att inte ha gjort det tidigare. Eller rättare sagt dåligt av mig att jag slutade med min spring-till-döds-två-gånger-i-veckan-grej som jag körde med sommaren 2007.

Min högra bröstvårta var den kroppsdel som fick ta emot mest stryk. Fel val av hoddie straffar sig. Den där jävla påsydda grejen skavde mot bröstvårtan så mycket att när jag skulle duscha så var den blodig. Sexigt värre, right?

Det tär så mycket att springa, under rundan måste man hålla psyket på topp och intala sig att man kan fortsätta springa, du klarar det. Inte fan ska du sakta ner och börja gå. Sen när man äntligen är klar, och tror att allt är över, så märker man att man är helt slut. Man vill bara dö, så trött är man.

Sen kommer man på att man måste stretcha, för det är ju viktigt. Problemet är bara att man är så slut att man inte orkar göra det sådär bra, som man egentligen borde. För att maximera resultatet.

Jag håller verkligen på att bli nyttig nu, funderar seriöst på att försöka sluta äta godis (i en period). Har börjat äta massa frukt. Grahamsgröt till frukost.

Eh, får väl se hur länge det här håller...

Jag vet ingen som gör lika goda som pannkakor som jag. Och det är inget skryt, jag har väl bara inte smakat tillräckligt många pannkakor från olika tilllagare.

Receptet däremot är ingen vidare exakt kemisk formel. Som det borde vara, hur ska jag annars kunna bevisa att mina är godast utan att alla andra måste komma hem till mig?

Därför känner man sig lite sådär som  gammaldags mästerkock som inte bryr sig, utan bara slänger i ingredienser lite sådär på en höft.

Vänta lite, jag använder aldrig det där uttrycket? Bara för att jag kom att tänka på den där SJ-telefonaren.

I alla fall, det funkar ganska bra tills det är dags för mjölken, mitt huvud försöker övertyga mig om att det borde gå åt helvete i det här stadiet, för det borde det göra.

Men det gör det inte, I am the masterchef. Not the masterchief. He is retarded

Jag kan skratta åt allt. Det behöver inte vara roligt, det behöver bara få mig på på andra tankar som till slut leder mig till något som är roligt.

Idag skrattade jag tex när jag jag hörde på nyheterna att mannen som har erkänt mordet på Engla kan ha kopplingar till andra mord. Det var inte det som var roligt, det var det som kom under nyhetens gång. Det handlade om ett liknande fall, någon som också var ute och cyklade helt själv och sen försvann.

Det som däremot var roligt, var när reportern sa: "... som precis som Engla var ute och cyklade..".

Istället för att tänka på en tjej som var ute och cyklade en mörk natt, så kom jag att tänka på en tjej som var helt ute och cyklade. Alltså helt bakom flötet. Lite puckad. You name it.

Det lät så kul i mitt huvud. Reporten tyckte att Engla och Co var idioter, och därför gick det som det gick. Nu är det inte så att jag tycker hela historien är rolig, bara detta som fick mig att tänka på något annat.

Jag vet, min fem-minuters-illustration av mig lyssnandes på radio är inget att hänga i julgranen, men den är min..

Jag sparar varje kvitto till min budgetkoll. Men det senaste har jag inte kontrollerat och fört statistik, så det har blivit en del kvitton i min improviserade "alla-viktiga-papper-låda". Men nu behöver jag planera min ekonomi igen och för att se hur det kommer att bli i sommar.

När man för in en period på 6 månader i kvitton i en följd så får man reda på mycket om sig själv, jämfört med om man skulle göra det månad för månad..

Till exempel, så gick jag till systemet flest gånger i januari. I december åt jag massa bananer. Och glass. Kanske för att de skulle komplettera varandra? Jag pantade massa burkar i februari. Och tuggade tuggummi. Och drack kaffe.

Jag har inte druckit kaffe sen i februari, det kanske räckte och blev över..

Jag blev mätt på musli i oktober. Sen dess har jag varit musli-fri. Jag har också haft en knäckebrödsperiod.

Jag är nog en periodare.

Just nu är det pannkakor och äpplen som gäller. Undrar hur det skulle smaka om man gjorde pannkakor på chokladmjölk. Typ Pucko. Det måste jag prova nån gång..

Helgfrosseri?

Därför är jag sämsta bloggaren någonsin, jag uppdaterar inte kontinuerligt. Det finns ju så mycket som måste göras.

Tjejer och deras klackskor alltså..

Måste de gå på det där catwalk-sättet i biblioteket? Sådär riktigt kraftfullt och stampigt. Kabaam kaboom kabaam kaboom. Är ju så att man vill slänga sin feta 900-sidiga kursbok på dem när de går förbi, eller lägga fällben. Det hade nog passat bättre..

Idag är internet ganska befolkat, man behöver inte kunna någon html alls för att ha en egen sida. För nu finns ju bloggen. Därför är inte alla insatta i de regler som finns när det gäller webben. Eller vem snackar jag nu om, webdesignen jag läste i gymnasiet för några år sen ligger för långt bak i mitt huvud, jag minns inte riktigt hur det ligger till heller.

I alla fall, så finns det vissa regler när det gäller bilder. Nu hittar jag dem inte någonstans, för jag kommer inte ihåg vad den heter. Men jag tror i alla fall inte att man får publicera vilka bilder som helst utan tillstånd. Och detta bryts ju en hel del i bloggens dagar, behöver man en bild söker man på google, och snor den.

Enkelt, men rätt? Det är väl egentligen inte tillåtet, eller minns jag fel.

Något som jag i alla fall minns ganska bra är att om man publicerar en bild på en person på sin webbsida så måste man ha personens tillstånd. Och det är ju ganska säkert att inte alla har.. Ett komiskt exempel som jag kom över förra veckan var en modebloggare som gjorde det mesta som modebloggare brukar göra. Hur som helst så körde hon dagens outfit, men hon ville inte att man skulle veta vem hon var så hon hade fyllt ansiktet med en svart fyrkant.

Vad var det som var så roligt med det då? Jo, hon hade flera bilder på sina kompisar när de gjorde pinsamma saker, utan att ha döljt ansiktet.... Schysst gjort tjejen, så länge det inte är dig det handlar om så är det okej. Så mycker för skyddad identitet..

Man missar mycket när man är sjuk.

Fick ett mejl idag om att resultat på en omlinlämning finns att hämta. Jag hade tänkt skriva om min rapport i helgen.. Visste inte att datumet låg så tidigt, jag hämtade ut mitt resultat på första inlämningen samma dag som ominlämningen var. Jag hade ju varit sjuk...

Varför läser jag inte mina mejl mer noggrant? Fick datumet för ominlämnigen en vecka innan vi fick resultatet på inlämningen, i ett mejl om att vi skulle få resultatet på rapporterna veckan efter..

Antagligen får jag vänta ett helt jävla år på att lämna in min rapport. På ynkliga fyra sidor. Det enda jag behövde ändra var att lägga till lite text i en viss fråga.

VARFÖR!

När bloggare får anonym kritik, hatkommentarer utan namn. Då byter de till defensivt och skriker på de anonyma att de är jävligt fega eftersom de inte vågar "skriva sitt namn". Gör det inte ondare när fienden har ett ansikte? Vill du hellre veta att Joel, Sandra och Bertil tycker att du skriver som en kratta och ser ut som ett skruvstäd? Jag kan inte relatera till detta, eftersom aldrig fått några sådana kommentarer. Men jag tror att det skulle betyda mer eller göra mer skada om jag visste att den och den inte gillade mig. Om jag skulle få en anonym känga skulle den inte träffa så hårt, det skulle vara en droppe regn istället för en blixt från klar himmel.

Och hur svårt är det att skriva "fel" namn egentligen.. Bara för att personen skrivar att hon heter Sara så kan det lika gärna vara en finnig Lars bakom tangentbordet som håller på..

Det är riktigt inne att hata modebloggar i skrivande stund. Nyss var det ju ett bloggmingel och en shopoholic-debatt i svt, sen kom nyheten att vissa modebloggare kan ha gjort olaglig reklam på sin blogg.

Mediakaos.

Intressant att vågen av hat är så stor, vad är det som gör att så många inte gillar dem? Avundsjuka? Ärligt, vem skulle inte vilja tjäna pengar på sin blogg och samtidigt få höra hur "bra" man klär sig? Förstår bara inte riktigt hur de kan ha så stor publik när det finns så många som inte gillar dem, men antagligen är det en love/hate-situation. Läser du inte hatar du. Jag bryr mig inte så värst, har inget intresse för att läsa om vad en enskild person tycker om kläder för att inspiera mig. Lättare att leta efter kläder på egen hand. Men sen är jag ju av "fel" kön, majoriteten av modebloggarna är ju tjejer, no shit?

Nu till olika exempel på hur man ger utlopp för sitt hat. (undertrukna ord är länkar)

1. Antingen skriver du värsta debbatinlägget och låter som en åldring som är rädd att tekniken ska förstöra ungdomen. Ärligt, jag har inte bestämt mig för om författaren till det där inlägget skämtar, eller om den verkligen är så insnöad..

2. Du hatar dem så extremt mycket att du bara måste kasta skit på dem. Ett annat exempel på det är den här killen, som verkar hata allt i hela världen, ingen jag skulle vilja träffa i en mörk gränd precis..

 3. Du drar paralleller mellan modebloggar och dig själv.

4. Du skriver lite smått om att du inte gillar modebloggar. Inte så överseiöst som i (1).

Eller så gör man ingenting och bara låter det gå förbi...

Ibland går tankebanorna i motsatt riktning. Då och då fastnar jag verkligen för en låt, så jag spelar den på repeat. Tiden går och man fastnar i det man gör, det går ½ - 1 timme, och så hör man att grannarna är ute på vift. Hur länge har jag lyssnat på den här låten? Har de varit utanför lägenheten ännu en gång under den här perioden, märkte de att jag fortfarande lyssnar på samma låt?

Då kommer jag i denna tankebana, inte första gången. Vi säger att jag är värsta eremiten, inga vänner, jag är elak mot alla och till och med mina föräldrar/familj hör inte av sig. Ingen knackar någonsin på min dörr och vill hitta på något, inga telefonsamtal. Om jag skulle sitta som nu, lyssna på samma låt och sen bara falla död ner. Jag dör, skit i på vilket sätt, jag dör.

Ingen hör av sig, för jag är ju världens elakaste eremit, hur lång tid skulle det ta innan grannarna undrade varför i helvete jag lyssnar på samma låt dygnet runt? Förutsatt att jag inte spelar så det hörs på nätterna, men när de går förbi min dörr.

Varför kommer jag att tänka på något sånt? Det lär ju aldrig hända, men ändå tycker jag det är kul att spekulera..

Ett stavfel. Ett fucking jävla stavfel. Som tur är upptäcker jag det innan någon annan hinner banka skiten ur mig, vilket läsare älskar att påpeka på bloggar har jag märkt.

Men nu var det inte så lätt ordnat, eftersom det lilla stavfelet ändrar hela förra inläggets poäng.. Inte lika lätt att sopa igen spåren då. So I take one för the team, go ahead and mock me!

Får väl skylla på att N-tangenten på mitt tangentbord är bortsliten, så gammalt är det. E, M, V och S är också ute ur leken. Blondinbella blev blondibella i trendgrafen, när jag sökte var det bara på skoj, tänkte ju inte blogga om det.

Men rätt ska vara rätt:

Dagens outfit är en ganska populär grej i bloggvärlden, särskilt om du har en modeblogg men fenomenet används även flitigt i personbloggar. Kanske vill man vara modell för en dag eller så vill man boosta sitt självförtroende, "kolla vad het jag är!" Eller så kan man räkna upp vilka märkeskläder man har på sig för att läsarna ska fatta hur sjuuukt rik och snobbig man är..

Nu är det inte så att jag tycker det är dåligt med dagens outfit, det beror vem som gör det och på vilket sätt. Man kan ju bli inspirerad och allt det där, men i fel sammanhang eller om det är dåligt utfört så blir det genomskinligt och istället skrattar man åt det..