Tornadon innan ovädret
Det är ändå lite speciellt det där, lugnet innan stormen. Eller tornadon innan ovädret. Jag är i alla fall en sådan person som är grymt nervös innan ett tal/redovisning, är jag redo att gå upp nu? Tänk om och tänk i fall att? Det vanliga...
Men sen när man väl tar steget får man den där välbehövda adrenalinkicken, det är allvar. Och man pratar på som aldrig förr. Man går in i ett sorts noll-tillstånd, man har egentligen ingen koll på vad man gör, man bara gör och gör. Autopilot rakt igenom.
Sen när man är klar, fattar man inte riktigt vad som hänt, var det bra eller dåligt egentligen? Minnesförlust? Och var det här så farligt? Varför är det värre innan än under?
Och så får man kommentaren att man skulle ha rört sig lite mer, du stod mest stilla. Va? Men resten? Det som verkligen spelar roll? Är det verkligen nödvändigt att gå fram och tillbaka under ett fem minuters-tal? Det är liksom inga charader, jag hade inte så mycket att vifta till, eller ville du att jag skulle räkna till världens 112 miljoner bloggar, på fingrarna?
Men sen när man väl tar steget får man den där välbehövda adrenalinkicken, det är allvar. Och man pratar på som aldrig förr. Man går in i ett sorts noll-tillstånd, man har egentligen ingen koll på vad man gör, man bara gör och gör. Autopilot rakt igenom.
Sen när man är klar, fattar man inte riktigt vad som hänt, var det bra eller dåligt egentligen? Minnesförlust? Och var det här så farligt? Varför är det värre innan än under?
Och så får man kommentaren att man skulle ha rört sig lite mer, du stod mest stilla. Va? Men resten? Det som verkligen spelar roll? Är det verkligen nödvändigt att gå fram och tillbaka under ett fem minuters-tal? Det är liksom inga charader, jag hade inte så mycket att vifta till, eller ville du att jag skulle räkna till världens 112 miljoner bloggar, på fingrarna?
Kommentarer
Trackback
