dbd

Tog äntligen steget och gick ut och sprang nyss. Riktigt dåligt av mig att inte ha gjort det tidigare. Eller rättare sagt dåligt av mig att jag slutade med min spring-till-döds-två-gånger-i-veckan-grej som jag körde med sommaren 2007.

Min högra bröstvårta var den kroppsdel som fick ta emot mest stryk. Fel val av hoddie straffar sig. Den där jävla påsydda grejen skavde mot bröstvårtan så mycket att när jag skulle duscha så var den blodig. Sexigt värre, right?

Det tär så mycket att springa, under rundan måste man hålla psyket på topp och intala sig att man kan fortsätta springa, du klarar det. Inte fan ska du sakta ner och börja gå. Sen när man äntligen är klar, och tror att allt är över, så märker man att man är helt slut. Man vill bara dö, så trött är man.

Sen kommer man på att man måste stretcha, för det är ju viktigt. Problemet är bara att man är så slut att man inte orkar göra det sådär bra, som man egentligen borde. För att maximera resultatet.

Jag håller verkligen på att bli nyttig nu, funderar seriöst på att försöka sluta äta godis (i en period). Har börjat äta massa frukt. Grahamsgröt till frukost.

Eh, får väl se hur länge det här håller...